Sånt här går inte att köpa för pengar

Luften i Solna var tjock och kvalmig av nervositet inför dagens derby. En tragikomiskt skadeskjuten trupp präglad av juniorer skulle ställas mot Allsvenskans dyraste startelva. Spelbolagen gav 1,47 gånger pengarna för en bortaseger, och tanken på att AIK skulle bli en språngbräda i Bajens guldjakt brände i kroppen.

Som så många gånger förr den här säsongen visade AIKs ynglingar att de skiter fullständigt i vad media, spelbolag och experter tycker. Kevin Filling ger Victor Eriksson en poetisk flygtur innan han assisterar derbykillern Linus Carlstrand. Axel Kouame kommer med betryggande besked när han med sin kvittering och insats i övrigt ser lika fin ut som innan sin skada.

Min känsla efter Kouames mål var att vi trots allt kanske kan lyckas täppa till och bevaka krysset. Det var dock innan ynglingarna påminde mig om att de även skiter i vad jag tycker.

I den 83:e minuten lyfter Ladji Camara in ett inlägg mot boxen. Bollen rör sig långsamt i luften. ”Sixten är ren!” utbrister jag på läktaren. Redan då vet jag vad som kommer hända. Jag har sett den här filmen flera tusen gånger förr. Den har vevats om och om igen på näthinnan sedan jag var ett barn. Enda skillnaden nu är att Sixten Gustafsson har huvudrollen, istället för jag själv.

Träffen är perfekt och Warner Hahn i Bajenmålet hinner inte ens reagera. Nationalarenan exploderar och AIK-produkten Sixten Gustafsson har inte bara gjort verklighet av sin egen pojkdröm. Han har förkroppsligat drömmen för alla oss andra som i unga år, med skrapsår på knäna och blodsmak i munnen, sprungit runt på någon av Stockholms idrottsplatser och fantiserat om att göra samma sak. Avgöra ett derby framför Norra Stå. Vi är många som förstår precis vad det där målet betyder för Sixten, det är därför det betyder så mycket för oss själva också.

Under firandet efter matchen har jag tårar i ögonen. Håret på armarna står upp som soldater. Det är inte många ögonblick i mitt fotbollsliv som kan mäta sig med detta. Bajen kan köpa spelare med AIK-förflutet för både 15 och 40 miljoner kronor. Men vad vi såg på Nationalarenan idag, spelare med AIK-hjärta och derbykaraktär som gått hela vägen från pojklag till A-lag, går inte att sätta ett pris på.

Frukterna som skördas idag är sprungna ur föräldrar som hämtar och lämnar, tränare som tålmodigt instruerar, förebilder som inspirerar, och barn som drömmer och kämpar. Varje dag, varje vecka, år in och år ut. Man kan inte lägga en massa miljoner på ett bräde och betala för sådant. Det tar tid att få hjältar att växa fram på det här sättet. Det är en lång och snårig väg från halvtaskiga 5-mannaplaner till gräsmattan på Sveriges nationalarena. Vägen är bara möjlig tack vare att en massa människor tillsammans har insett värdet i fotbollen och AIK som samhällskraft och valt att tro på det med en orubblig övertygelse. Lagkamrater, föräldrar och ledare. Alla har spelat sin roll i den här filmen.

Sektledaren José Riveiro

Idag visade det sig ännu en gång att rekryteringen av José Riveiro är en fullträff. Det finns ingen tränare i Allsvenskan som gör det bättre än honom sett till förutsättningarna. Det planerade mellanåret borde blivit ett bottenår med tanke på alla skador. Ändå har han lyckats skapa ett topplag.

Eftersom Riveiros inflytande över spelargruppen verkar vara i klass med en karismatisk sektledares inflytande över sina medlemmar är det tur för omvärlden att hans fokus ligger på att få spelarna att tro på att de kan slå både Djurgården och Bajen, i stället för att syssla med massjälvmord och andra galenskaper sektledare brukar ägna sig åt.

Riveiro har även lyckats med något som andra AIK-tränare haft så förtvivlat svårt med, att etablera ett tydligt spelsystem. Det är nyckeln till att exempelvis Ladji Camara, som egentligen är mittback i P19-laget, kan bli inbytt och göra en solid insats i ett Stockholmsderby som högerback, utan att ha gjort en enda allsvensk minut tidigare. När man arbetar systematiskt med tydliga uppgifter och instruktioner blir det betydligt lättare att axla en roll, hur främmande den en är. Camara är långt ifrån den enda oprövade spelaren som bevisat det i år.

Vad kan det bli av detta AIK?

Det är svårt att inte hålla med tidigare chefsscout Fredrik Wisur Hansen när han twittrar ”det laget her er så jævla enkelt å elske.” efter dagens derbyseger. Trots att spelare har sålts för 300 miljoner kronor, att skadelistan innehåller fler tecken än bibeln och att klubben har hårda sparkrav på sig har tre av fyra derbyn vunnits. Samtidigt är spelet betydligt bättre än tidigare och loja hemvändare har bytts ut mot hungriga talanger.  

Om AIK lyckas hålla fast vid sin strategi, får ordning på skadeproblematiken och behåller José Riveiro över nästa säsong kan det här bli hur bra som helst.

Det finns en annan, ännu större dröm som besökt min näthinna under hela min uppväxt. Nästa säsong kanske Sixten Gustafsson eller någon av våra andra talanger kan göra verklighet av den också?